Jag vet inte om jag ska kunna förklara..
Men jag ska göra ett försök..
Jag har bott på Ven i hela mitt liv,
men när jag avr sju år så flyttade vi där ifrån.
Jag saknade mina vänner otroligt mycket.
Och de tog ett tag att skaffa nya vänner.
Men det kom nog aldrig någon som jag riktigt litade på,
inte lika mycket som dom på Ven.
Men jag ska komma till saken..
I somras när jag var där,
då så träffade ju jag mina underbara vänner.
Och så en dag, då så kom mina vänner o sa att dom skulle rida,
då undrade ju jag så klart på vilka,
o då sa dom- våra sköthästar Littla o krum.
Jag blev så klart avis o sa- guud va lyllit..
Då så sa dom- men de finns en häst som du kan få rida,
vi är får stora för honom..
Jag blev så klart överlycklig o hängde med.
Jag fick fixa honom o så,
sen kom hans ägare ner o sa
- vad kul att du ville rida honom! Du får rida honom när Alma o Agnes rider.
Jag blev överlycklig, för redan när jag ryktade honom, då fäste jag mej vid honom.
Lilleman o jag galloperade uppför backarna på ven o hade de mysigt.
Han är en svart shettis, som bara är ca 1 m i mankhöjd.
Han är bara 7 år så jag kommer att kunna rida honom ett bra tag.
Men i somras så skulle jag ju lämna honom igen..
Och de skulle dröja ett helt år innan vi träffades igen..
Jag blev så klart otroligt ledsen, o grät mycke..
Jag åkte ifrån honom, o tog de okej...
Men i vintras fick jag reda på at han fått FÅNG Jag fick panik, o trodde han skulle dö..
Alma berättade att han hade rätt ont o så..
Men en dag så sms-ade Alma mej o skrev- Lilleman är nästan frisk nu.
Jag blev så glad o de kändes som att jag blev 10 kilon lättare,
Och nu sitter jag o chattar med Alma o har fått massa bilder på honom..
Jag känner mej glad, o sitter o ler.

Jag har också fått reda på att dom börjat köra honom..


Jag hörde att han va duktig o jag blev på något sätt stolt?

Han är verkligen min älskling till djupet..

jag ville bara säga att jag verkligen älskar honom!
/t